Vilka prylar behöver man för att orientera? Inte särskilt många, faktiskt. Men när det gäller vissa saker är det viktigt med bra kvalitet.
Orientering är inte en materialsport, men man bör ha rätt utrustning. Viktigast är ett par bra skor och en bra kompass. Det finns speciella orienteringsskor. Dessa används inte av alla orienterare, men det kan vara bra att känna till vad som kännetecknar dem. Man bör nämligen välja ett par skor som liknar orienteringsskor. Ett par vanliga löparskor gör sällan jobbet, eftersom de är gjorda för löpning i torrt väder, på någorlunda plant underlag.
Skor för terränglöpning har en sula med dubbar eller dobbar, som ger grepp på hala berghällar också under tidig vår, när det fortfarande är is på marken. Eftersom man springer på ojämnt underlag finns det orienteringsskor med vrickningsskydd, på samma sätt som på pjäxor för turskidåkning. Dessa skor går upp högre på fotleden och har ett skydd i hårdplast som ger stöd och stabilitet i sidled. Skorna har sällan dämpning, eftersom detta inte behövs vid löpning i naturen.
Nästan lika viktiga som skorna är strumporna. Man bör aldrig springa i bomullsstrumpor, utan alltid välja syntet eller en blandning av ull och syntet. Sådana strumpor andas, vilket gör att fötterna håller sig torra längre. Vissa springer i ullstrumpor hela året, eftersom ull värmer även när det blivit blött. Andra väljer 100 % syntet, eftersom de strumporna torkar snabbare än strumpor där fibern är blandad med ull. Är det riktigt blött ute gör man klokt i att välja vattentäta strumpor.
Vad gäller kläder i övrigt är det svårt att ge några generella råd, förutom att man bör välja kläder som andas. Det innebär att man ska undvika bomull. Ull och syntet är att föredra, men det finns även blandningar av bambu, viskos eller siden som kan fungera. Om man sedan väljer att springa i tights eller i en bylsigare träningsoverall är mindre viktigt, även om man bör undvika fladdriga kläder när man tar sig fram i tät skog. Kortbyxor är inte tillåtna inom orientering, för att undvika att de tävlande river sig på taggiga växter.
Kompass och pannlampa
Kompassen är det som de flesta förknippar med orientering. Idag används för det mesta små tumkompasser, även om man fortfarande kan se en och annan som orienterar med en klassisk linjalkompass, en sådan som i orienterarsammanhang kallas ”planka”. En fördel med linjalkompassen är att den kan användas lika bra med båda händer, medan tumkompasser finns i modeller för höger- respektive vänsterhanden.
Ska man orientera i mörker är också pannlampa ett måste. Pannlampan är, vid sidan av kompassen, den stora symbolen för orientering, men de senaste åren har den blivit populär också bland cyklister, och för många typer av friluftsliv. Det innebär att alla lampor som säljs i handeln kanske inte passar för orientering. Ljusstyrkan brukar anges i lumen, och man behöver minst 300 lumen för att kunna använda lampan vid orientering. Många kinesiska tillverkare, som säljer sina lampor på nätet, tar dock i när de anger ljusstyrkan. Dessa lampor kan vara väl värda pengarna ändå, men man bör dela det angivna antalet lumen med två för att komma närmare sanningen. Dessutom ska man komma ihåg att allt inte handlar om ljusstyrka. Batteritiden är också viktig, för ger batteriet upp, då ser man ingenting.